V�rldens 6 h�ftigaste v�derfenomen

F�rst p� topplistan �r den klassiska regnb�gen – en b�ge av ljus i olika f�rger som ofta �r synlig n�r solen tittar fram medan det regnar. Solens vita ljus best�r egentligen av alla f�rger som finns, och n�r solen skiner p� en vattendroppe, till exempel en regndroppe, blir alla dessa f�rger synliga (nedre bilden).

N�r en vit ljusstr�le fr�n solen tr�ffar "framsidan" p� en vattendroppe, och passerar �verg�ngen mellan luft och vatten, bryts de olika f�rgerna lite �t olika h�ll.^[1] Ljusstr�len �verg�r fr�n att vara smal och vit till att bli lite bredare och best� av alla f�rger i ett regnb�gsm�nster.^[1] Ljusstr�len reflekteras sedan p� insidan av "baksidan" av vattendroppen (ljus passerar �ven ut h�r, men ger ej upphov till en regnb�ge) och v�nder tillbaks snett mot solens riktning.^[1] Sedan passerar ljusstr�len �terigen gr�nsen mellan vatten och luft p� vattendroppens framsida, fast den h�r g�ngen p� v�g ut ur den (h�r ansamlas ocks� ljuset i en riktning).^[1] Vill man se en regnb�ge ska man allts� st� med solen i ryggen och titta p� vattendroppar i himlen.

Dock f�r solen inte st� h�gre �n 42,3� fr�n horisonten, f�r d� hamnar toppen av regnb�gen osynligt i marken. Den reflekterade ljusstr�lens f�rger �r n�mligen starkast mellan 40,6� och 42,3� fr�n solens riktning (det �r inom det omr�det regnb�gen uppst�r).^[2] Vid 40,6� uppst�r violett och 42,3� r�tt.^[2] Ju l�gre solen st�r, desto h�gre upp p� himlen hamnar regnb�gen.

Ett s�rskilt intressant fenomen �r en dubbel regnb�ge, vilken uppst�r d� en del ljus reflekteras en extra g�ng i vattendropparna och bildar en extra regnb�ge ovanf�r den f�rsta (�vre bilden). Denna andra regnb�ge �r uppochnedv�nd och koncentrerad mellan 50,7�(r�tt) och 53,6�(violett) fr�n solens riktning.^[2] F�r att den sekund�ra regnb�gen ska kunna ses m�ste allts� solen st� l�gre �n 53,6� fr�n horisonten.

En regnb�ge kan �ven bildas p� andra s�tt �n av solen och regn. Det kan exempelvis bildas regnb�gar av vatten�ngan vid ett vattenfall eller fr�n sprinklern p� gr�smattan. Det kan ocks� bildas regnb�gar av m�nens sken – s� kallade m�nb�gar. Dessa �r dock sv�ra att se eftersom m�nens ljus �r mycket svagare �n solens. Om man har tur att se en m�nb�ge kommer man uppfatta dess f�rger som svaga, eftersom m�nniskans f�rgseende blir d�ligt i svagt ljus.

5. Hagel

Hagelkorn �r klumpar av is som kan variera i storlek fr�n n�gra millimeter till flera centimeter i diameter. Hagel bildas i �skmoln (Cumulonimbus) som inneh�ller underkylda vattendroppar och sn�flingor.^[3] Om en sn�flinga krockar med en underkyld vattendroppe s� fryser vattendroppen ihop med sn�flingan till ett iskorn.^[3] Dessa s� kallade hagelkorn h�lls uppe i molnet av uppvindar, och ju starkare uppvindar i molnet, desto st�rre chans att hagelkornen krockar med fler vattendroppar och blir �nnu st�rre.^[3] N�r hagelkornen blivit f�r tunga f�r att h�llas uppe av molnets uppvindar faller de till marken – det b�rjar hagla.^[3]

Stora hagelkorn kan orsaka v�sentlig skada p� exempelvis bilar och tak. De st�rsta hagelkorn man registrerat f�ll i Bangladesh �r 1986. De v�gde upp�t 1 kg och ska ha d�dat 92 m�nniskor.^[4] I Ramn�s i Sverige f�ll det �r 1953 hagel som v�gde 200 g, och i Lund f�ll det �r 1986 asymmetriska hagel som var 1 cm tjocka och hela 6 cm l�nga.^[3]

4. �ska

Ett f�r m�nga skr�mmande v�derfenomen �r �ska – en kraftig elektrisk str�m i luften. Orsaken till �ska �r en stor laddningsskillnad mellan moln och mark, eller mellan moln och moln. Molnen �r oftast Cumulonimbus-moln.

Hur denna laddningsskillnad egentligen uppst�r �r faktiskt fortfarande oklart, men troligtvis har det att g�ra med att underkylda vattendroppar, sn�flingor och hagel r�r sig upp och ned i molnet med olika hastigheter, varvid de kolliderar och blir uppladdade.^[5][6] De l�ttare vattendropparna och sn�flingorna, som f�rlorar elektroner och d�rmed blir positivt laddade vid kollisionerna, r�r sig upp�t i molnet, medan det tyngre haglet, som drar till sig elektroner vid kollisionerna och d�rmed blir negativt laddat, r�r sig ned�t.^[5]

Resultatet blir att molnet p� h�g h�jd blir positivt laddat (saknar elektroner) och p� l�g h�jd blir negativt laddad (har ett �verskott av elektroner).^[5][6] N�r sp�nningsskillnaden, det vill s�ga dragningskraften p� elektronerna fr�n mer positivt laddade omr�den, blir v�ldigt stor sker en elektrisk urladdning, vilket betyder att elektroner snabbt r�r sig i en luftburen elektrisk str�m fr�n det negativa till det postiva omr�det.^[7] Denna elektriska str�m �r synlig som en blixt.

Blixtar kan uppst� inom molnet (mellan nedre och �vre delen), mellan olika moln och mest spektakul�rt: mellan moln och mark.^[5] N�r urladdningarna sker mellan moln och mark finns det i huvudsak tv� slags blixtar: negativa och positiva. De negativa �r vanligast och d� utg�r str�mmen fr�n molnets nedre negativa del mot marken.^[7] De positiva blixtarna �r mer ovanliga och d�r f�rs negativ laddning fr�n marken �nd� upp mot molnets �vre positiva delar.^[7] Postiva blixtar brukar vara starkare eftersom det st�rre avst�ndet kr�ver en st�rre sp�nningsskillnad f�r att ge en urladdning.^[7]

Blixten, allts� best�ende av en str�m av elektroner, v�rmer hastigt upp luften, vilken utvidgas. Detta leder till en tryckv�g i atmosf�ren, vilken g�r att uppfatta som en �skknall.^[7] �ska best�r allts� b�de av en blixt och av en �skknall.

�ska �r vanligast p� eftermiddagen eller p� kv�llen. Detta eftersom Cumulonimbus-moln oftast b�rjar sin korta livstid p� f�rmiddagen n�r solen v�rmer upp marken, varvid varm luft stiger och kyls av och bildar moln.^[5] Sedan tar det n�gra timmar innan molnen blivit h�ga nog f�r att en tillr�cklig laddningsskillnad ska kunna uppst�.^[5]

�ska �r ocks� vanligast vid varmt v�der eftersom �skmoln beh�ver mycket fukt f�r att bildas, och luft kan inneh�lla mer fukt ju varmare den �r. D�rf�r �r �skv�der mycket vanligare p� sommaren, och i tropikerna �n mot polerna.^[5]

3. Polarsken

Trea p� topplistan �ver v�rldens h�ftigaste v�derfenomen �r kanske det allra vackraste. Polarsken �r en gemensam ben�mning p� norrsken och skydsken, vilka uppst�r p� h�g h�jd i omr�dena kring jordens nord- respektive sydpol. Att f� uppleva ett ordentligt flerf�rgat polarsken �r en ynnest f� f�runnat. Men vi svenskar har tur; ett bes�k i norra landet p� vinterhalv�ret garanterar n�stan ett norrsken.

Polarsken uppst�r p� en h�jd av mellan 100 km och 400 km^[8] – det sistn�mnda �r lika h�gt som omloppsbanan hos ISS (International Space Station). Polarsken uppst�r n�r str�lning fr�n solen tr�ffar jordens atmosf�r – mer exakt n�r laddade partiklar (vanligen elektroner) som sl�ppts fr�n solen med solvindar krockar med syre- och kv�ve i jordatmosf�ren.^[8][9] Ljuset fr�n syre �r gr�nt eller r�tt, medan ljuset fr�n kv�ve �r bl�tt eller violett.^[9]

Elektronerna fr�n solen p�verkas av jordens magnetf�lt och tr�ffar d�rf�r atmosf�ren i ovaler runt magnetiska nord- och sydpolen.^[8] Ju st�rre solaktivitet som tr�ffar jorden, desto intensivare och vidare blir ovalen, vilket g�r att vi d� kan se exempelvis norrsken i s�dra Sverige.^[8]

Polarsken �r inget unikt f�r jorden, utan uppst�r �ven p� andra planeter.

2. Tornado

En tornado, �ven kallad tromb, �r en roterande luftkanal (virvelvind) mellan marken och ett moln. Tornados bildas ofta fr�n kraftiga �skv�der kallade superceller. Exakt hur det g�r till vet man inte, men dessa superceller inneh�ller kraftiga uppvindar som kan skapa roterande cylindrar av luft.^[10] Dessa cylindrar kan bli smalare, l�ngre och snurra snabbare och slutligen n� marken som en tornado.^[10]

En tornado kan ha en diameter p� alltifr�n 10 m till 1 000 m, och vindhastigheten i dem kan uppn� 140 m/s.^[11]

I Sverige kallar vi tornados f�r tromber, och n�r de v�l uppst�r brukar de vara ganska blygsamma. I �stra J�mtlands skogar uppstod dock �r 1986 en tromb som drog upp en 3 km l�ng gata av f�llda tr�d och troligtvis hade en hastighet p� 75 m/s.^[11]

I USA blir tornados mycket st�rre och �r v�ldigt fruktade – till exempel d�dades 695 m�nniskor i Missouri, Illinois och Indiana av (troligtvis) en och samma tornado �r 1925.^[11]

1. Tropisk cyklon