Marianergraven - världens djupaste djuphavsgrav

Marianergraven ligger i en så kallad subduktionszon - en plats där två kontinentalplattor kolliderar varpå den ena trycks ner under den andra. Vid Marianergraven trycks den stora Stillahavsplattan ner under den mindre Marianerplattan (vilken är en del av Filippinska plattan). Vid denna mötesplats bildas en djup klyfta - Marianergraven - vilket illustreras på bilden ovanför. Marianergraven kantas av den vulkaniska ögruppen Marianerna, som främst har bildats (och fortfarande bildas) av magma som stiger upp från subduktionszonen.^[3]

År 1960 blev farkosten Trieste först med att besöka Marianergravens djupaste punkt, Challengerdjupet. Inuti fanns Don Walsh och den kände oceanografen Jacques Piccard. På vägen ner, när de närmade sig en mils djup och omringades av ett tryck som kunde förvandla dem till pölar av rött mos, hörde de ett ljudligt knak!^[4] Men farkosten höll ihop, och de valde att fortsätta. Efter sammanlagt fem timmar i det klaustrofobiska utrymmet nådde de botten.^[4] Väl där upptäckte det att knaket hade varit en sprickbildning i ett fönster, så de bestämde sig för att lämna botten efter 20 minuter.^[4] Resan upp till ytan tog lite över tre timmar.^[5] Även om hela farkosten ser ganska stor ut, var det endast den lilla sfären underst som var till för att sitta i.

År 2012 gjorde filmregissören James Cameron, känd för bland annat Titanic, en soloresa till Challengerdjupet i farkosten Deepsea Challenger. Resan ner till Marianergravens djupaste djup gick lite snabbare än år 1960 - det tog 2 timmar och 36 minuter ner till botten och 1 timme och 10 minuter upp till ytan igen.^[6] Cameron spenderade över tre timmar med att utforska botten, men fick sedan avbryta efter att en hydraulisk läcka gjorde att han varken kunde styra fakosten eller dess mekaniska arm.^[7] Deepsea Challenger var formad som en vertikal ubåt, och precis som med Trieste var det bara en liten kula underst som man kunde sitta i.