Sveriges första tunnelbana

På 1930-talet var det vanligt med spårvagnslinjer i Stockholm och det var en av dem - Örbybanan - som delvis lades i en tunnel. Tunneln fick namnet Södertunneln, eller Katarinatunneln, och den innefattade de tre mest norrliggande stationerna av Örbybanan: Slussen, Medborgarplatsen (vilken hette Södra Bantorget fram till 1944) och Skanstull (vilken hette Ringvägen fram till 1950). Slussen låg under bar himmel just utanför tunnelns öppning.

Tunnelbanan - vilket den kallades redan från början - invigdes 30 september 1933. Till en början kördes vanliga spårvagnar i tunneln, med elförsörjning från en elledning i taket.

År 1944 beslutade man att bygga en storskalig tunnelbana i Stockholm, med "riktiga" tunnelbanetåg med elförsörjning genom en skena vid marken. Detta var ett imponerande framåtsiktande projekt med tanke på att Stockholm just då egentligen inte hade tillräckligt många invånare för att motivera en sådan stor tunnelbana. År 1950 invigdes den första sträckan, mellan Slussen och Hökarängen. År 1960 fanns i stort sett hela gröna linjen och runt 1970 det mesta av röda linjen. Runt 1977 fanns det mesta av blå linjen.

Både Södertunneln och de tre första stationerna finns kvar idag, även om de genomgått ombyggnader och renoveringar. Alla tre stationer fick bland annat längre plattformar inför invigningen av den "riktiga" tunnelbanan 1950, och Slussen täcktes över och fick sitt nuvarande utseende 1957 i samband med att norra och södra tunnelbanenätet knöts ihop. På bilderna nedan kan du jämföra hur stationerna såg ut 1933-1934 med hur de ser ut idag (uppfrån och ned: Skanstull, Medborgarplatsen och Slussen). Sedan följer två bilder på Södertunneln 1933 samt tunnelbanekartan idag.

Tack Camilla på Spårvägsmuseet för hjälp med fotografierna.