Start     Jorden     Rymden     Människan     Djur     Teknik     Byggnadsverk     Sport     Sverige     Topplistor    
Annons
Annons
Rymden

Solsystemets 5 dvärgplaneter

Uppdaterad 17 nov 2021
Pluto förlorade 2006 sin status som planet och kallas numera för en dvärgplanet. Förutom Pluto finns det fyra andra dvärgplaneter i vårt solsystem. Men vad är egentligen en dvärgplanet, och vilka är solsystemets dvärgplaneter?

"Degraderingen" av Pluto till en dvärgplanet skedde i samband med att den internationella astronomföreningen International Astronomical Union (IAU) år 2006 gjorde en ny indelning av de objekt som finns i omloppsbana runt solen.[1] Solsystemets himlakroppar kan numera delas in i planeter, dvärgplaneter, månar och små solsystemsobjekt.[2] Små solsystemsobjekt är enligt IAU allt som inte är planeter, dvärgplaneter eller månar (som kometer, trojaner, centuarer och nästan alla asteroider och transneptunska objekt).[1][2]

Den främsta anledningen till indelningen är att man år 2005 upptäckte ett transneptunskt objekt (en himlakropp utanför Neptunus) som då troddes vara större än Pluto.[1] Detta tillsammans med insikten att fler större transneptunska objekt sannolikt skulle upptäckas gjorde att astronomer började fråga sig "Vad definierar egentligen en planet?".[1] Skulle den nyupptäckta transneptunen och kanske fler därefter också räknas som planeter? Efter långa disussioner införde IAU en ny kategori: dvärgplaneter.[1]

IAU definierar numera en planet som en himlakropp som är stor nog att den genom sin egen gravitation uppnått hydrostatisk jämvikt (blivit nästan helt rund) och som har rensat sin omgivning på andra himlakroppar (förutom sina eventuella månar).[2] Detta stämmer inte in på exempelvis Pluto. Pluto är visserligen rund, men det finns mycket rymdsten kvar i Kuiperbältet där Pluto kretsar kring solen, rymdsten som Pluto inte dragit till sig med sin gravitation.[1] En dvärgplanet däremot, definieras som en himlakropp som är stor nog att den genom sin egen gravitation uppnått hydrostatisk jämvikt (blivit nästan helt rund), men som inte rensat sin omgivning från andra himlakroppar.[2] Detta stämmer in på Pluto, och fyra andra himlakroppar i solsystemet.[1]

Så vilka är alla dvärgplaneterna som hittills upptäckts? Och vilken dvärgplanet var det som ledde till att Pluto inte längre fick vara vår nionde planet?

Här är en lista på solsystemets fem dvärgplaneter (enligt IAU) ordnade efter deras genomsnittliga avstånd från solen.
Annons
Annons

5. Ceres

Ceres fotograferad 2015 av rymdsonden Dawn. Färgerna har kalibrerats för att motsvara de som ett människoöga skulle se.

Upptäckt: Ceres upptäcktes redan år 1801 och ansågs då vara den "saknade" planeten mellan Mars och Jupiter.[3] Snart upptäcktes Pallas, Juno och Vesta i samma område, och de blev också kallade planeter.[3] Men årtionden senare hade så många himlakroppar upptäckts i området att astronomer, likt vad som skedde 2005, började diskutera vad som egentligen definierar en planet.[3] År 1863 enades man om att kalla alla dessa himlakropparna för asteroider, och området asteroidbältet.[3] Så fortsättningsvis, fram till 2006 då begreppet dvärgplanet antogs, kallades Ceres en asteroid och var den största asteroiden i asteroidbältet.[3][4] År 2015 blev Ceres den första dvärgplaneten att få besök av en rymdfarkost, när den obemannade rymdsonden Dawn anlände.[4]

Plats: Ceres ligger relativt nära jorden, i en elliptisk (oval) omloppsbana i asteroidbältet på mellan 2,5 och 3,0 AE från solen (1 AE, astronomisk enhet, är avståndet mellan jorden och solen).[5] Eftersom Ceres är stor nog att den genom sin egen gravitation blivit rund, men ligger i asteroidbältet och därmed inte rensat sin omgivning från andra himlakroppar, klassas den sedan 2006 som en dvärgplanet.[1]

Rotations- och omloppstid: Det tar 9 timmar för Ceres att snurra ett varv runt sin egen axel – alltså är ett dygn på Ceres 9 timmar.[4] Det tar 4,6 år för Ceres att snurra ett varv runt solen – alltså är ett år på Ceres 4,6 jordår.[4]

Storlek: Ceres är den minsta av dvärgplaneterna med en diameter på 95 mil.[4] Ceres är dock det överlägset största objektet i asteroidbältet, och utgör en fjärdedel av bältets totala massa.[4] Gravitationen på Ceres är knappt 3 % av jordens.[6]
Storleksjämförelse mellan månen, jorden och Ceres.

Måne: Ceres har ingen måne.[4]

Beståndsdelar: Ceres tros ha en fast kärna och en mantel av vattenis.[4] Det kan finnas flytande vatten i Ceres, så dvärgplaneten är därför en av få platser i solsystemet där forskare vill söka efter liv – vattnet skulle kunna livnära mikroorganismer.[4] Dvärgplanetens yta är stenig och dammig med stora saltfält.[4] Kratrarna på ytan är små och unga, vilket är förvånande med tanke på hur många stora asteroider som måste ha träffat Ceres sedan dvärgplaneten formades.[4] Detta kan bero på att is eller salter precis under ytan jämnar ut ytan med tiden.[4] Atmosfären är väldigt tunn och innehåller bland annat vattenånga som kan ha producerats av isvulkaner eller sublimerat från ytnära is.[4]
I horisonten syns Ceres högsta berg Ahuna Mons, cirka 4 km högt.[7] Bilden är tagen av Dawn.

På ett annat foto av Dawn syns Occocator-kratern. Inuti kratern syns vita fält. Fälten består av karbonatsalter som tros ha kommit upp till ytan efter meteoritnedslaget som för 4 miljoner år sedan bildade kratern.[8]
Annons
Annons

4. Pluto

Rymdsonden New Horizon tog 2015 de första närbilderna på Pluto, bland annat denna som avslöjade ett hjärtformat slättland.[9] Färgerna har kalibrerats för att motsvara de som ett människoöga skulle se.

Upptäckt: Pluto upptäcktes år 1930 och var fram till 2006 klassad som en planet.[10] Pluto fick precis som Ceres sitt första besök av en rymdfarkost 2015, när rymdsonden New Horizons nådde fram efter resa på över nio år.[11]

Plats: Pluto ligger långt ut i solsystemet och har en mycket elliptisk bana 30 till 49 AE från solen.[12] Pluto var länge vår nionde planet, men är idag en av tre (eller fyra om man räknar med Eris) dvärgplaneter i det så kallade Kuiperbältet.[10] Kuiperbältet är ett område som börjar utanför Neptunus bana och som förutom några få dvärgplaneter innehåller miljontals små isiga himlakroppar, varav hundratusentals tros vara över 10 mil i diameter.[27] Plutos omloppsbana kan ibland ta dvärgplaneten lite närmare solen än Neptunus, vilket bland annat skedde mellan åren 1979 och 1999.[10] Pluto och Neptunus kan dock aldrig kollidera, eftersom deras omloppsbanor inte korsar varandra.[13] Plutos bana lutar nämligen 17° mot ekliptikan [12]. Ekliptikan är det tänkta cirkulära planet mellan jordens omloppsbana och solen, på vars nivå också de övriga planeterna håller sig nära.[14]

Rotations- och omloppstid: Pluto snurrar ett varv runt sin egen axel på 6,4 dygn.[10] Ett varv runt solen tar Pluto hela 248 år.[10] Pluto har en speciell rotation; dvärgplaneten lutar 57 grader i förhållande till omloppsbanans plan, så den snurrar nästan på sin sida.[10] Detta till skillnad mot exempelvis jorden, som "står upp" i sin rotation.

Storlek: Pluto har en diameter på 237 mil[15], vilket gör den till den största dvärgplaneten. Gravitationen är ungefär 6 % av jordens.[10]
Storleksjämförelse mellan jorden, månen, Pluto och Charon.

Måne: Pluto har fem kända månar.[10] Dessa är – innifrån och ut – Charon, Styx, Nix, Kerberos och Hydra.[10] Charon upptäcktes 1978 och är stor, ungefär hälften så stor som Pluto, vilket gör Charon till den största månen i förhållande till planeten den snurrar runt i vårt solsystem.[10][16] Charons storlek i förhållande till Pluto gör att Pluto och Charon ibland kallas för ett dubbelplanetsystem.[16] Deras rotationer är gravitationellt bundna till varandra så att Pluto alltid visar samma sida mot Charon och Charon samma sida mot Pluto.[16] Längre ut cirkulerar fyra mindre månar som alla har oregelbunden form.[16] Styx upptäcktes först 2012, Nix upptäcktes 2005, Kerberos upptäcktes 2011 och Hydra 2005.[16] Plutos alla månar tros vara rester från en kollision som skedde i solsystemets barndom mellan Pluto och en annan himlakropp i ungefär samma storlek.[16]
Storleksjämförelse mellan Plutos alla månar, sammansatt av foton från New Horizons.

Charon fotograferad 2015 av New Horizons. Färgerna har kalibrerats för att motsvara de som ett människoöga skulle se. Det rödaktiga på nordpolen tros komma från metan som läckt ut från Plutos atmosfär och sedan fångats av Charon, varefter metanmolekylerna frusit vid polen.[17]

Pluto och Charon fotade på samma bild av New Horizons. Bilden är inte ihopklippt.

Beståndsdelar: Pluto tros ha en kärna av berg omringad av en mantel av vattenis.[10] På ytan finns berg av vattenis som kan vara uppåt tre kilometer höga, och stora slätter av kväveis.[10] Mycket av ytan täcks ofta av frost av bland annat metan- och kväveis.[10] Temperaturen på ytan kan vara neråt -240 °C.[10] Atmosfären är tunn och svag och består främst av kvävgas.[10]
Färgsatt närbild på Plutos yta som visar frusna berg och slätter. Bilden togs av New Horizon och är 8 mil bred.
Annons
Annons

3. Haumea

Haumea och dess två månar fotade 2015 av Hubbleteleskopet.

Upptäckt: Haumea upptäcktes 2003 eller 2004 (det är ännu oklart vem som upptäckte den först) och all kunskap vi har om dvärgplaneten kommer från observationer av teleskop på jorden.[18]

Plats: Haumeas plats är långt ut i solsystemet, i Kuiperbältet.[18] Dvärgplaneten rör sig i en kraftigt elliptisk omloppsbana på mellan cirka 34 till 52 AE från solen.[19] Banan lutar 28° mot ekliptikan.[19]

Rotations- och omloppstid: Ett varv runt solen tar Haumea 285 år.[18] Haumea har en ovanligt snabb rotationstid – den snurrar ett varv runt sin egen axel på endast fyra timmar.[18]

Storlek: Haumeas ovanligt snabba rotation trycker ut dvärgplaneten så att den liknar en amerikansk fotboll.[18] Haumea tros vara uppåt 230 mil lång åt ena hållet (att jämföra med Plutos 237 mil), men neråt 100 mil åt andra.[20]

Måne: Man har upptäckt två små månar runt Haumea: Hi’iaka och Namaka.[18] Hi’iaka ligger ytterst och tros ha en massa på ungefär 1 % av Haumeas.[20] Namaka ligger innanför och tros ha en massa på endast 0,1 % av Haumeas.[20] Det är möjligt att de två månarna bildades när Haumea för några miljarder år sedan träffades av en annan himlakropp.[20] Kanske var det samma kollision som satte så hög fart på Haumeas rotation.[20] Månarna tros bestå av nästan enbart vattenis, som kan ha slagits loss från Haumeas yta.[20] År 2017 upptäcktes att Haumea också har en ring av partiklar runt sig.[18]

Beståndsdelar: Haumea tros bestå av berg, täckt av ett tunt lager vattenis.[18] Astronomer har sett en mörkröd fläck på ytan som kan innehålla mer mineraler eller organiskt material än isen på resten av ytan.[20]
Illustration av hur Haumea kan tänkas se ut utifrån vad man vet idag.
Annons
Annons

2. Makemake

Makemake och dess måne fotograferade 2015 av Hubble. Månen syns som en prick precis ovanför dvärgplaneten.

Upptäckt: Makemake upptäcktes 2005.[21] Namnet uttalas "mah-kee-mah-kee".[23]

Plats: Makemake ligger i Kuiperbältet och i genomsnitt näst längst ut av dvärgplaneterna.[21] Makemake rör sig i en kraftigt elliptisk omloppsbana på ett avstånd av cirka 38 till 53 AE från solen, och banan lutar 29° mot ekliptikan.[22]

Rotations- och omloppstid: Makemake snurrar ett varv runt sin egen axel på drygt 22 timmar och ett varv runt solen på 305 år.[21]

Storlek: Makemake tros ha en diameter på någonstans runt 140 mil.[21]

Måne: Man har upptäckt en måne runt Makemake.[21] Månen har än så länge smeknamnet MK 2 och den tros vara omkring 16 mil i diameter.[21] MK 2:s yta är svart som kol, vilket kan bero på att månens gravitation är för svag för att hålla kvar is på ytan.[23]

Beståndsdelar: Man vet väldigt lite om vad Makemake består av.[21] Dvärgplaneten verkar ha en rödbrun färg och forskare har upptäckt fryst metan och etan på dess yta.[21] Det är möjligt att Makemake kan utveckla en väldigt tunn atmosfär av kväve när dvärgplaneten är som närmast solen.[21]
Illustration av hur Makemake kan tänkas se ut utifrån vad man vet idag. Den frusna metanen på ytan ger troligtvis Makemake en rödbrun färg.[23]
Annons
Annons

1. Eris

Eris och Dysnomia fotograferade 2006 av Hubble.

Upptäckt: Eris upptäcktes 2005 och troddes till en början vara den första upptäckta himlakroppen utanför Neptunus som var större än Pluto.[1][24] På grund av sin storlek blev Eris den främsta anledningen till en livlig debatt bland IAU:s astromer om vad som egentligen skulle definiera en planet, en debatt som 2006 ledde fram till införandet av kategorin "dvärgplaneter" och att Pluto blev degraderad från planet till dvärgplanet.[1] En rolig anekdot är att astronomen Mike Brown som upptäckte Eris skämtsamt kallar sig "@plutokiller" på Twitter.[28] Det händer att han får hatmail från folk som i skolan fick lära sig att Pluto är en planet.[29]

Plats: Eris omloppsbana sträcker sig längst ut av de fem dvärgplaneternas.[25] Banan är kraftigt elliptisk och tar Eris från 38 AE till hela 98 AE från solen.[25] Det sistnämnda är utanför Kuiperbältet och inne i solsystemets nästa region – Scattered Disc – som bebos av spridda isiga himlakroppar med väldigt ovala och lutande omloppsbanor.[27] Eris bana lutar hela 44° mot ekliptikan.[25]

Rotations- och omloppstid: Ett dygn på Eris är 26 timmar, medan ett år på planeten är hela 557 jordår.[24]

Storlek: År 2015 kunde rymdsonden New Horizons mäta Pluto ordentligt och bekräftade då att Pluto faktiskt var lite större än Eris.[15] Så Eris räknas idag som den näst största dvärgplaneten, med en diameter som tros vara cirka 233 mil,[24] att jämföra med Plutos ganska nyuppmätta 237 mil.[15] Eris tros dock vara 27 % tyngre än Pluto.[26]

Måne: Eris har en väldigt liten måne som heter Dysnomia.[24]

Beståndsdelar: Man vet väldigt lite om Eris sammansättning, men troligtvis består dvärgplaneten av sten, täckt av en glimrande yta av fruset kväve och metan.[24][26] Eris yta är troligtvis ett resultat av att atmosfären kondenserar och bildar frost på marken när Eris befinner sig långt från solen.[26] Man tror att yttemperaturen kan variera från -217 °C till -243 °C.[24]
Illustration av Eris med fiktiva ytdetaljer. På stjärnhimlen syns solen och Dysnomia.
Annons
Annons
Källor (och vidare läsning)
[1]
"Pluto and the Developing Landscape of Our Solar System". International Astronomical Union | IAU. Läst 17 nov 2021.
[2]
"Resolution B5" (pdf). International Astronomical Union | IAU. Läst 17 nov 2021.
[3]
"Ceres: Exploration". NASA Solar System Exploration. Uppdaterad 26 juni 2019. Läst 17 nov 2021.
[4]
"Ceres: In Depth". NASA Solar System Exploration. Uppdaterad 5 aug 2021. Läst 17 nov 2021.
[5]
"JPL Small-Body Database Lookup - 1 Ceres". NASA Jet Propulsion Laboratory. Läst 17 nov 2021.
[6]
"Ceres: By the Numbers". NASA Solar System Exploration. Läst 17 nov 2021.
[7]
"PIA22769: Last Look: Ahuna Mons on Ceres". NASA Jet Propulsion Laboratory. Publicerad 1 nov 2018. Läst 17 nov 2021.
[8]
"Dawn Identifies Age of Ceres' Brightest Area". NASA. Uppdaterad 7 aug 2017. Läst 17 nov 2021.
[9]
"New Horizons Spacecraft Displays Pluto’s Big Heart". NASA. Publicerad 14 juli 2015. Läst 17 nov 2021.
[10]
"Pluto: In Depth". NASA Solar System Exploration. Uppdaterad 6 aug 2021. Läst 17 nov 2021.
[11]
"15 Years Ago: New Horizons Launched to Pluto and Beyond". NASA. Publicerad 20 jan 2021. Läst 17 nov 2021.
[12]
"JPL Small-Body Database Lookup - 134340 Pluto". NASA Jet Propulsion Laboratory. Läst 17 nov 2021.
[13]
"StarChild Question of the Month for January 1999". StarChild: A Learning Center for Young Astronomers - NASA. Läst 17 nov 2021.
[14]
"The Plane of the Ecliptic". NASA. Publicerad 23 mars 2008. Läst 17 nov 2021.
[15]
"How Big Is Pluto? New Horizons Settles Decades-Long Debate". NASA. Publicerad 13 juli 2015. Läst 17 nov 2021.
[16]
"Pluto Moons: In Depth". NASA. Uppdaterad 19 dec 2019. Läst 17 nov 2021.
[17]
"Pluto ‘Paints’ its Largest Moon Red". NASA. Publicerad 14 sep 2016. Läst 17 nov 2021.
[18]
"Haumea: In Depth". NASA Solar System Exploration. Uppdaterad 6 aug 2021. Läst 17 nov 2021.
[19]
"JPL Small-Body Database Lookup - 136108 Haumea". NASA Jet Propulsion Laboratory. Läst 17 nov 2021.
[20]
"Haumea: Fast-Spinning Dwarf Planet". Space.com. Publicerad 25 jan 2018. Läst 17 nov 2021.
[21]
"Makemake: In Depth". NASA Solar System Exploration. Uppdaterad 6 aug 2021. Läst 17 nov 2021.
[22]
"JPL Small-Body Database Lookup - 136473 Makemake". NASA Jet Propulsion Laboratory. Läst 17 nov 2021.
[23]
"Makemake: Discovery, Orbit & Characteristics". Space.com. Publicerad 2 maj 2016. Läst 17 nov 2021.
[24]
"Eris: In depth". NASA Solar System Exploration. Uppdaterad 6 aug 2021. Läst 17 nov 2021.
[25]
"JPL Small-Body Database Lookup - 136199 Eris". NASA Jet Propulsion Laboratory. Läst 17 nov 2021.
[26]
"Dwarf Planet Eris is 'Almost Perfect' Pluto Twin". Space.com. Publicerad 26 okt 2011. Läst 17 nov 2021.
[27]
"Kuiper Belt: In Depth". NASA Solar System Exploration. Uppdaterad 17 nov 2021. Läst 17 nov 2021.
[28]
"Q&A: The ‘Pluto Killer’ who thinks he’s found the true ninth planet". The Washington Post. Publicerad 20 jan 2016. Läst 17 nov 2021.
[29]
"Man who 'killed Pluto' has no regrets". BBC. Publicerad 14 juli 2015. Läst 17 nov 2021.
Liknande
Senaste
Rymden
Byggnadsverk
Sport
Sport
Sport
Teknik
Rymden