Start      Jorden      Rymden      Människan      Djur      Teknik      Byggnadsverk      Sport      Sverige      Topplistor     
 
 
Rymden

Solsystemets 5 dvärgplaneter

Uppdaterad 21 april 2017
Pluto förlorade 2006 sin status som planet och kallas numera för en dvärgplanet. Förutom Pluto finns det fyra andra dvärgplaneter i vårt solsystem. Men vad är egentligen en dvärgplanet, och vilka är solsystemets dvärgplaneter?

"Degraderingen" av Pluto till en dvärgplanet skedde i samband med att IAU (International Astronomical Union) gjorde en ny indelning av de objekt som finns i omloppsbana runt solen. Solsystemet kan numera delas in i planeter, dvärgplaneter, månar och små solsystemsobjekt (asteroider, kometer, trojaner, centaurer och andra mindre objekt).

Den främsta anledningen till indelningen var upptäckten av tre nya himlakroppar i det yttre solsystemet som liknade Pluto, samt insikten att det sannolikt kommer att upptäckas ännu fler. Skulle man utnämna även dessa himlakroppar till planeter så skulle begreppet planet bli för brett. Genom en ny kategorisering blev dessa tre himlakroppar istället dvärgplaneter, tillsammans med Pluto och den största asteroiden i asteroidbältet.

IAU definierar numera en planet som en himlakropp stor nog att den genom sin gravitation blivit (nästan) rund samt rensat sin omgivning på andra himlakroppar. Planeter kan ha månar, så länge resten av omloppsbanan innehåller tillräckligt lite materia. Detta stämmer inte in på exempelvis Pluto, då det finns mycket rymdsten kvar i Plutos omloppsbana som den inte dragit till sig genom sin gravitation. En dvärgplanet definieras som en himlakropp stor nog att den genom sin gravitation blivit (nästan) rund, men inte så stor att den rensat sin omgivning från andra himlakroppar. Detta stämmer in på Pluto, samt fyra andra himlakroppar i solsystemet.

Så vilka är alla dvärgplaneterna? Här följer en lista på solsystemets fem dvärgplaneter, ordnade efter deras genomsnittliga avstånd från solen.

5. Ceres

Foto på Ceres taget av Dawn
Ceres fotograferad av rymdsonden Dawn.

Upptäckt: Ceres upptäcktes redan år 1801. Den ansågs länge vara en planet, och senare en asteroid. År 2015 nådde rymdsonden Dawn fram till Ceres efter en resa på nästan åtta år och skickade fantastiska fotografier till jorden.

Plats: Ceres ligger relativt nära jorden, i en elliptisk (oval) omloppsbana på mellan 2,5 och 3,0 AE från solen (1 AE, astronomisk enhet, är avståndet mellan jorden och solen).[1] Ceres ligger i asteroidbältet, vilket är ett bälte "rymdsten" mellan Mars och Jupiter. Ceres kan sägas vara en asteroid stor nog att den har blivit rund och därmed klassas som en dvärgplanet. Ceres snurrar ett varv runt sin egen axel på 9 timmar och ett varv runt solen på 4,6 år.[1]

Storlek: Ceres är den minsta av dvärgplaneterna med en diameter på 94 mil.[1] Ceres är dock det största objektet i asteroidbältet och utgör en fjärdedel av bältets totala massa.[2] Gravitationen på Ceres är bara 3 % av jordens.[2]
Ceres, månen och jorden i storlekjämförelse
Storleksjämförelse mellan månen, jorden och Ceres.

Måne: Ceres har ingen måne.

Beståndsdelar: Ceres tros ha en kärna av berg och en tjock mantel av vattenis.[2] Det är möjligt att Ceres består av hela 25 % vatten (fruset).[2] Ceres är därför en av få platser i solsystemet där forskare vill söka efter liv - den stora mängden vatten skulle kunna livnära mikroorganismer.[2] Dvärgplanetens skorpa är kuperad och dammig, med stora fält av salter som bildar ljusa fläckar på dvärgplanetens yta.[2][3] Atmosfären är väldigt tunn och innehåller bland annat vattenånga som kan ha sublimerat från ytnära is.[2]
Berg på Ceres
I horisonten syns Ceres högsta berg Ahuna Mons, cirka 4 km högt.[4] Bilden är tagen av Dawn.

Närbild på Ceres
På ett annat foto av Dawn syns Occocator-kratern. Inuti kratern syns vita fält. Fälten består av karbonatsalter som tros ha kommit upp till ytan vid meteoritnedslaget som för 4 miljoner år sedan bildade kratern.[3]


4. Pluto

Foto av Pluto, taget av New Horizons
Pluto i nästintill riktiga färger, fotograferad av New Horizons. Det hjärtformade slättlandet fick stor uppmärksamhet när bilden släpptes.

Upptäckt: Pluto upptäcktes år 1930 och var fram till år 2006 klassad som en planet. År 2015 flög rymdsonden New Horizons förbi Pluto efter resa på över nio år och tog häftiga foton.

Plats: Pluto ligger långt ut i solsystemet och har en mycket elliptisk bana mellan 30 och 49 AE från solen.[5] Pluto var länge vår nionde planet, men är idag en av tre (eller fyra om man räknar med Eris) dvärgplaneter i det så kallade Kuiperbältet. Kuiperbältet är ett område som börjar utanför Neptunus bana och som förutom dvärgplaneter innehåller massvis med mindre iskalla himlakroppar. Plutos omloppsbana kan ibland ta dvärgplaneten lite närmare solen än Neptunus. Detta var fallet mellan åren 1979 och 1999. Pluto och Neptunus kan dock aldrig kollidera, eftersom deras omloppsbanor inte korsar varandra. Plutos bana lutar nämligen 17° mot ekliptikan [7]. Ekliptikan är det tänkta cirkulära planet mellan jordens omloppsbana och solen, på vars nivå också de övriga planeterna håller sig nära. Pluto snurrar ett varv runt sin egen axel på 6,4 dygn, och ett varv runt solen tar hela 248 år.[5] Pluto har en speciell rotation - den "rullar" fram i sin omloppsbana, precis som Uranus. Detta till skillnad mot exempelvis jorden, som "står upp" i sin rotation.

Storlek: Pluto har en diameter på 237 mil.[6], vilket gör den till den största dvärgplaneten. Gravitationen är ungefär 6 % av jordens.[6]
Storleksjämförelse mellan Pluto, jorden och månen
Storleksjämförelse mellan jorden, månen, Pluto och Charon.

Måne: Pluto har fem kända månar. Dessa är - innifrån och ut - Charon, Styx, Nix, Kerberos och Hydra. Charon upptäcktes 1978 och är stor, cirka 121 mil i diameter[7]. Charon är så stor i jämförelse med Pluto att vissa astronomer kallar Pluto och Charon för en dubbel-dvärgplanet. Deras rotation är bunden till varandra - Pluto visar alltid samma sida mot Charon och Charon visar alltid samma sida mot Pluto. Längre ut cirkulerar fyra mindre månar som alla har oregelbunden form. Styx upptäcktes först 2012, Nix upptäcktes 2005, Kerberos upptäcktes 2011 och Hydra 2005.
Pluto och Charon på samma foto
Pluto och Charon fotade på samma bild av New Horizons. Bilden är inte ihopklippt.

Närbild på Plutos största måne Charon
Charon fotograferad av New Horizons. Färgerna är något förstärkta för att tydliggöra nivåskillnader i terrängen. Den röda färgen tros komma från metan.

Storleksjämförelse mellan Plutos fem kända månar - Charon, Styx, Nix, Kerberos och Hydra
Storleksjämförelse mellan Plutos alla månar, fotograferade av New Horizons.

Beståndsdelar: Pluto har sannolikt en kärna av berg, omringad av en mantel av i huvudsak vattenis, och allra ytterst ett tunt lager av metan- och kväveis.[6] Temperaturen på ytan håller sig runt -243 °C.[6] Ytterst finns en tunn atmosfär som består av kväve, metan och kolväten i gasform.[7]
Närbild på Pluto
Färgsatt närbild på Plutos yta som visar frusna berg och slätter. Bilden togs av New Horizon och är 8 mil bred.[8]


3. Haumea

Illustration av hur Haumea kan tänkas se ut utifrån vad man vet idag (månarna har placerats överdrivet nära Haumea).

Upptäckt: Haumea upptäcktes 2004, även om man i efterhand hittat den på fotografier från 50-talet.

Plats: Haumeas plats är långt ut i solsystemet, i Kuiperbältet, och den rör sig i en kraftigt elliptisk omloppsbana på mellan cirka 35 till 51 AE från solen.[9] Dvärgplanetens bana lutar 28° mot ekliptikan, och ett varv runt solen tar 284 år.[9] Haumea har en ovanligt snabb rotationstid - den snurrar ett varv runt sin egen axel på endast fyra timmar.[10]

Storlek: Haumea är den mest ovala (eller ellipsoida, om man ska vara korrekt) av dvärgplaneterna. Detta beror på att Haumeas snabba rotation trycker ut dvärgplaneten.[10] Haumea tros vara uppåt 200 mil lång åt ena hållet (att jämföra med Plutos 238 mil), men dubbelt så kort, endast 100 mil, åt andra.[11] Gravitationen på ytan är cirka 6 % av jordens.[9]

Måne: Haumea har två upptäckta månar - Hi’iaka och Namaka. Hi’iaka ligger ytterst och tros ha en massa på runt 1 % av Haumeas.[11] Namaka ligger innanför tros ha en massa på endast 0,1 % av Haumeas.[11] Det är möjligt att de två månarna bildades när Haumea för några miljarder år sedan träffades av en annan himlakropp. Kanske var det samma kollision som satte så hög fart på Haumeas rotation.[10] Det som talar för att månarna kommer från Haumea är att de tros bestå av nästan enbart vattenis, vilket kan ha slagits loss från Haumeas yta.[11]

Beståndsdelar: Haumea tros bestå av en kärna av berg täckt av ett tunt lager vattenis.[11] Haumea verkar också ha en mörkröd fläck på ytan, som skulle kunna vara mineraler eller organiskt material.[11]

Ett copyright-skyddat fotografi av Haumea och dess månar taget av Keck-teleskopet finns på Wikipedia (länken).


2. Makemake

Foto av Makemake och dess måne taget av Hubble
Makemake och dess måne fotograferade av Hubble (månen syns som en prick precis ovanför dvärgplaneten).

Upptäckt: Makemake upptäcktes 2005. Dess namn uttalas "mah-kee-mah-kee".[13]

Plats: Makemake ligger i Kuiperbältet och i genomsnitt näst längst ut av dvärgplaneterna. Den rör sig i en kraftigt elliptisk omloppsbana på ett avstånd av cirka 39 till 53 AE från solen, och banan lutar 29° mot ekliptikan.[12] Makemake snurrar ett varv runt sin egen axel på drygt 22 timmar[13] och ett varv runt solen på 309 år[12].

Storlek: Makemake tros ha en diameter på någonstans runt 140 mil.[14]

Måne: År 2015 upptäcktes en måne runt Makemake. Månen har än så länge smeknamnet MK 2 och den tros vara kring 16 mil i diameter.[14] MK 2:s yta är svart som kol, vilket kan bero på att månens gravitation är för svag för att hålla kvar is på ytan.[14]

Beståndsdelar: Makemake har sannolikt en kärna av berg, medan man har funnit spår av etan-, metan- och kväveis på ytan, vilket gör dvärgplaneten relativt ljusstark.[13] Dvärgplaneten verkar sakna, eller ha en mycket tunn, atmosfär.[14]
Illustration av Makemake
Illustration av hur Makemake kan tänkas se ut utifrån vad man vet idag. Den frusna metanen på ytan ger troligtvis Makemake en rödbrun färg.[14]


1. Eris

Foto av Eris och Dysnomia taget av Hubble
Eris och Dysnomia fotograferade av Hubble.

Upptäckt: Eris upptäcktes 2005. I början kallades Eris av upptäckarteamet för Xena, efter TV-programmet Xena - Krigarprinsessan.[16]

Plats: Eris ligger i det yttre solsystemet och är oftast längst ut av de fem dvärgplaneterna. Den har en ytterst kraftigt elliptisk bana. Dess bana tar den från 38 AE till 98 AE från solen[15] - det sistnämnda räknas som långt utanför Kuiperbältets yttre gräns. Banan lutar också väldigt mycket mot ekliptikan - hela 44°.[15] Ett dygn på Eris är 26 timmar, medan ett år på planeten är hela 557 jordår.[16]

Storlek: Från början trodde astronomer att Eris kunde vara större än Pluto, men senare observationer visade att Eris har en diameter på någonstans runt 233 mil.[17] Eris är därmed pyttelite mindre än Pluto, och alltså den näst största dvärgplaneten.

Måne: Man har observerat en måne runt Eris - Dysnomia. Än så länge vet man inte exakt hur stor Dysmonia är, men uppskattningar varierar från 10 till 50 mil i diameter.

Beståndsdelar: Eris består troligtvis av sten, täckt av en glimrande yta av fruset metan och kväveis.[16] Eris yta är troligtvis ett resultat av att atmosfären kondenserar och bildar frost på marken när Eris befinner sig långt från solen.[16] Man tror att yttemperaturen kan variera från -217 °C till -243 °C.[16]
Illustration av hur Eris kan tänkas se ut utifrån vad man vet idag (med Dysnomia och solen på himlen).


Referenser
[1]
"JPL Small-Body Database Browser - 1 Ceres". NASA Jet Propulsion Laboratory. Läst 21 april 2017.
[2]
"Ceres: In Depth". NASA. Läst 21 april 2017.
[3]
"Dawn Identifies Age of Ceres' Brightest Area". NASA. Publicerad 8 mars 2017. Läst 21 april 2017.
[4]
"PIA20348: Ahuna Mons Seen from LAMO". NASA Jet Propulsion Laboratory. Läst 21 april 2017.
[5]
"JPL Small-Body Database Browser - 134340 Pluto". NASA Jet Propulsion Laboratory. Läst 21 april 2017.
[6]
"Pluto: In Depth". NASA. Läst 21 april 2017.
[7]
"Pluto Fact Sheet". NASA. Uppdaterad 23 dec 2016. Läst 21 april 2017.
[8]
"Pluto’s Close-up, Now in Color". NASA. Uppdaterad 10 dec 2015. Läst 21 april 2017.
[9]
"JPL Small-Body Database Browser - 136108 Haumea". NASA Jet Propulsion Laboratory. Läst 21 april 2017.
[10]
"Haumea: In Depth". NASA. Läst 21 april 2017.
[11]
"Haumea: Fast-Spinning Dwarf Planet". Space.com. Publicerad 4 okt 2013. Läst 21 april 2017.
[12]
"JPL Small-Body Database Browser - 136473 Makemake". NASA Jet Propulsion Laboratory. Läst 21 april 2017.
[13]
"Makemake: In Depth". NASA. Läst 21 april 2017.
[14]
"Makemake: Discovery, Orbit & Characteristics". Space.com. Publicerad 2 maj 2016. Läst 21 april 2017.
[15]
"JPL Small-Body Database Browser - 136199 Eris". NASA Jet Propulsion Laboratory. Läst 21 april 2017.
[16]
"Eris: In depth". NASA. Läst 21 april 2017.
[17]
"Dwarf Planet Eris is 'Almost Perfect' Pluto Twin". Space.com. Publicerad 26 okt 2011. Läst 21 april 2017.
 
 
Liknande
Senaste
Rymden
Djur
Människan
Djur
Jorden
Människan
Människan
Teknik
Människan
Byggnadsverk
Jorden
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Människan