Jorden
Världens 6 högsta berg
Uppdaterad 12 dec 2020
Vi har sammanställt en lista över världens sex högsta berg, med fakta om deras höjd, geografi och klättringshistoria.
Många vet att Mount Everest är världens högsta berg. Några vet att K2 är tvåa. Men den tredje högsta toppen? Fjärde? Det finns faktiskt 14 berg i världen som når över 8 000 m, alla belägna i de två asiatiska bergskedjorna Himalaya och Karakoram, och de är alla värda uppmärksamhet. Men, för att vår lista inte ska bli så tung har vi valt att fördjupa oss i de sex högsta bergen i världen.
Innan vi börjar kan det vara intressant att veta att den 4 205 m höga vulkanen Mauna Kea på Hawaii är världens högsta berg räknat från bergets bas till topp.[1] Större delen av Mauna Kea ligger nämligen under havet, och från bas till topp mäter berget hela 10 205 m.[1] Den bergstopp som ligger längst ifrån jordens centrum är Chimborazo.
Många vet att Mount Everest är världens högsta berg. Några vet att K2 är tvåa. Men den tredje högsta toppen? Fjärde? Det finns faktiskt 14 berg i världen som når över 8 000 m, alla belägna i de två asiatiska bergskedjorna Himalaya och Karakoram, och de är alla värda uppmärksamhet. Men, för att vår lista inte ska bli så tung har vi valt att fördjupa oss i de sex högsta bergen i världen.
Innan vi börjar kan det vara intressant att veta att den 4 205 m höga vulkanen Mauna Kea på Hawaii är världens högsta berg räknat från bergets bas till topp.[1] Större delen av Mauna Kea ligger nämligen under havet, och från bas till topp mäter berget hela 10 205 m.[1] Den bergstopp som ligger längst ifrån jordens centrum är Chimborazo.
6. Cho Oyu, Kina (Tibet)/Nepal - 8 188 m.ö.h.
Cho Oyu ligger endast 20 km väster om Mount Everest.
Likt de flesta av bergen över 8 000 m delas toppen av Cho Oyu av en landgräns. I detta
fall är det gränsen mellan Tibet (som intagits av Kina) och Nepal, vars sträckning i Himalaya
går över flertalet 8 000-meterstoppar.
Cho Oyu är nästan lika trafikerad av klättrare som sin granne Everest. Detta beror mycket på bergets närhet till en stor handelsväg samt dess relativt flacka sluttningar som gör att Cho Oyu allmänt anses vara det lättaste berget över 8 000 att bestiga. Cho Oyus topp ligger 8 188 m.ö.h.[2] och bestegs första gången 1954 av österrikarna Herbert Tichy och Joseph Jöchler samt sherpan Pasang Dawa Lama.
Fram till 2012 hade 3 138 personer bestigit Cho Oyu och 44 av alla som försökt hade dött (44 av 3 138 ger en "dödskvot" på 1,4 %).[8]
Cho Oyu är nästan lika trafikerad av klättrare som sin granne Everest. Detta beror mycket på bergets närhet till en stor handelsväg samt dess relativt flacka sluttningar som gör att Cho Oyu allmänt anses vara det lättaste berget över 8 000 att bestiga. Cho Oyus topp ligger 8 188 m.ö.h.[2] och bestegs första gången 1954 av österrikarna Herbert Tichy och Joseph Jöchler samt sherpan Pasang Dawa Lama.
Fram till 2012 hade 3 138 personer bestigit Cho Oyu och 44 av alla som försökt hade dött (44 av 3 138 ger en "dödskvot" på 1,4 %).[8]
5. Makalu, Kina (Tibet)/Nepal - 8 485 m.ö.h.
Makalu ligger endast 18 km sydöst om Mount Everest, och syns precis som Cho Oyu tydligt från toppen av Everest. Även Makalu ligger på gränsen mellan Nepal och Tibet. På bilden ses Makalu i bakgrunden och det mer än tusen meter lägre berget Chamlang i förgrunden.
Makalu anses som ett av de svåraste bergen att bestiga, vilket bland annat beror på dess branta sidor och skarpa, väderutsatta, bergskammar. Toppen, som når 8 485 m.ö.h.[3], är formad som en pyramid och kräver teknisk klättring. Makalu bestegs första gången 1955 av fransmännen Lionel Terray och Jean Couzy.
Fram till 2012 hade 361 personer bestigit Makalu och 31 av alla som försökt hade dött (dödskvot på 8,6 %).[8]
Makalu anses som ett av de svåraste bergen att bestiga, vilket bland annat beror på dess branta sidor och skarpa, väderutsatta, bergskammar. Toppen, som når 8 485 m.ö.h.[3], är formad som en pyramid och kräver teknisk klättring. Makalu bestegs första gången 1955 av fransmännen Lionel Terray och Jean Couzy.
Fram till 2012 hade 361 personer bestigit Makalu och 31 av alla som försökt hade dött (dödskvot på 8,6 %).[8]
Annons
Annons
4. Lhotse, Kina (Tibet)/Nepal - 8 516 m.ö.h.
Lhotse har också sin topp delad mellan Nepal och Tibet, och berget ligger ännu närmare Mount Everest än vad Cho Oyu och Makalu gör. På bilden syns Mount Everest till vänster och Lhotse till
höger. Lhotses högsta topp ligger hela 8 516 m.ö.h.[4]
Lhotse sitter mer eller mindre ihop med Everest. De två bergen skiljs åt av ett ett bergspass på cirka 7 900 m höjd kallat South Col. Sett från South Col, som man passerar om man ska upp på Mount Everest via en av klättringsrutterna, ser Lhotse inte så mycket ut för världen. Dess topp ligger bara lite mer än 600 m ovan denna plats. Dock, på andra sidan berget ligger Lhotses branta sydsida (bilden) som är en av de mer imponerande bergssidorna i Himalaya. Lhotse bestegs första gången 1956 av schweizarna Ernst Reiss och Fritz Luchsinger.
Fram till 2012 hade 461 personer bestigit Lhotse och 13 av alla som försökt hade dött (dödskvot på 2,8 %).[8]
Lhotse sitter mer eller mindre ihop med Everest. De två bergen skiljs åt av ett ett bergspass på cirka 7 900 m höjd kallat South Col. Sett från South Col, som man passerar om man ska upp på Mount Everest via en av klättringsrutterna, ser Lhotse inte så mycket ut för världen. Dess topp ligger bara lite mer än 600 m ovan denna plats. Dock, på andra sidan berget ligger Lhotses branta sydsida (bilden) som är en av de mer imponerande bergssidorna i Himalaya. Lhotse bestegs första gången 1956 av schweizarna Ernst Reiss och Fritz Luchsinger.
Fram till 2012 hade 461 personer bestigit Lhotse och 13 av alla som försökt hade dött (dödskvot på 2,8 %).[8]
3. Kanchenjunga, Nepal/Indien - 8 586 m.ö.h.
Det 8 586 m[5] höga berget Kanchenjunga ligger också i Himalaya, men runt 13 mil öster om Mount Everest. Hela denna del av Himalaya kallas Kanchenjunga, och namnet betyder "de fem
snöskatterna" efter de fem högsta topparna i området. Kanchenjunga delas av gränsen mellan Nepal och Indien.
Kanchenjunga bestegs första gången 1955 av britterna Joe Brown och George Band. Kanchenjunga är ett av de farligaste bergen i Himalaya - många klättrare har fallit offer för laviner, fallande stenar, glaciärsprickor och snöstormar.
Fram till 2012 hade 283 personer bestigit Kanchenjunga och 40 av alla som försökt hade omkommit (dödskvot på 14 %).[8]
Kanchenjunga bestegs första gången 1955 av britterna Joe Brown och George Band. Kanchenjunga är ett av de farligaste bergen i Himalaya - många klättrare har fallit offer för laviner, fallande stenar, glaciärsprickor och snöstormar.
Fram till 2012 hade 283 personer bestigit Kanchenjunga och 40 av alla som försökt hade omkommit (dödskvot på 14 %).[8]
Annons
Annons
2. K2 (Mount Godwin-Austen), Kina/Pakistan - 8 611 m.ö.h.
K2, även kallat Mount Godwin-Austen, ligger inte i Himalaya som de andra bergen på listan, utan i Karakoram som löper parallellt med
västra Himalaya (ibland räknas dock Karakoram som en del av Himalaya). K2:s topp delas av gränsen mellan Kina och Pakistan.
K2 står för Karakoram 2, och namnet kommer från att K2 var den andra höga toppen som antecknades
vid britternas kartläggning av bergskedjan på 1800-talet.
Karakoram är full av toppar högre än 7 000 m, och den centrala delen av bergskedjan har den högsta koncentrationen av 8 000-meterstoppar på jorden.
K2 reser sig högt över sin omgivning med sina 8 611 m.ö.h.[6] och dess sidor är branta likt en pyramids. På grund av detta, samt dess oberäkneliga väder och lavinfara, anses K2 av många vara det mest svårbestigna berget i världen. K2 bestegs första gången 1954 av italienarna Lino Lacedelli och Achille Compagnoni, men är ännu ett av de få berg som inte har bestigits på vintern.
Fram till 2012 hade 306 personer bestigit K2 och 81 av alla som försökt hade dött (dödskvot på 26 %).[8] K2 har den näst högsta dödskvoten av bergen högre än 8 000 m (Annapurna, världens 10:e högsta berg, är dödligast med 32 %[8] fram till 2012, främst på grund av laviner).
K2 reser sig högt över sin omgivning med sina 8 611 m.ö.h.[6] och dess sidor är branta likt en pyramids. På grund av detta, samt dess oberäkneliga väder och lavinfara, anses K2 av många vara det mest svårbestigna berget i världen. K2 bestegs första gången 1954 av italienarna Lino Lacedelli och Achille Compagnoni, men är ännu ett av de få berg som inte har bestigits på vintern.
Fram till 2012 hade 306 personer bestigit K2 och 81 av alla som försökt hade dött (dödskvot på 26 %).[8] K2 har den näst högsta dödskvoten av bergen högre än 8 000 m (Annapurna, världens 10:e högsta berg, är dödligast med 32 %[8] fram till 2012, främst på grund av laviner).
1. Mount Everest, Kina (Tibet)/Nepal - 8 848,86 m.ö.h.
Mount Everest ligger på gränsen mellan Nepal och Tibet och är med ganska god marginal världens högsta berg. En mätning 1954 satte Mount Everests höjd till 8 848 m.ö.h. och så fick det vara ända till 2020.[7] Då ledde nya mätningar till att berget växte nästan en meter. Mount Everests nya officiella höjd är 8 848,86 m.ö.h.[7]
Bilden visar Mount Everests mäktiga nordsida, sedd från närheten av norra baslägret.
Mount Everests två vanligaste klättringsrutter är inte superbranta, utan det som är farligast på berget är vädret och höjden. Få har dött i fallolyckor jämfört med förfrysning och höjdsjuka. Vid bestigning av Mount Everest måste klättrare spendera lång tid i "dödszonen", det vill säga den höjd där syrehalten är för låg för att kroppen ska kunna återhämta sig. Mount Everest är idag vältrafikerad och det finns gott om stegar, fasta klättringslinor och guider som kan hjälpa klättrare till toppen. Men det är fortfarande ett farligt berg, något som världen påmindes om 1996 när åtta klättrare dog samma dag i en snöstorm. År 2014 dog 16 klättrare i en och samma lavin, och ännu fler dog i laviner som följde efter den stora jordbävningen i Nepal 2015. Mount Everest bestegs första gången 1953 av nepalesen Tenzing Norgay och nyzeeländaren Edmund Hillary.
Fram till 2012 hade 5 656 personer bestigit Mount everest och 223 av alla som försökt hade dött (dödskvot på 4 %).[8]
Bilden visar Mount Everests mäktiga nordsida, sedd från närheten av norra baslägret.
Mount Everests två vanligaste klättringsrutter är inte superbranta, utan det som är farligast på berget är vädret och höjden. Få har dött i fallolyckor jämfört med förfrysning och höjdsjuka. Vid bestigning av Mount Everest måste klättrare spendera lång tid i "dödszonen", det vill säga den höjd där syrehalten är för låg för att kroppen ska kunna återhämta sig. Mount Everest är idag vältrafikerad och det finns gott om stegar, fasta klättringslinor och guider som kan hjälpa klättrare till toppen. Men det är fortfarande ett farligt berg, något som världen påmindes om 1996 när åtta klättrare dog samma dag i en snöstorm. År 2014 dog 16 klättrare i en och samma lavin, och ännu fler dog i laviner som följde efter den stora jordbävningen i Nepal 2015. Mount Everest bestegs första gången 1953 av nepalesen Tenzing Norgay och nyzeeländaren Edmund Hillary.
Fram till 2012 hade 5 656 personer bestigit Mount everest och 223 av alla som försökt hade dött (dödskvot på 4 %).[8]
Annons
Annons
Källor (och vidare läsning)
[1]
"Tallest mountain". Guinness World Records. Läst 12 dec 2020.
[2]
"First ascent of Cho Oyu". Guinness World Records. Läst 12 dec 2020.
[3]
"First ascent of Makalu". Guinness World Records. Läst 12 dec 2020.
[4]
"First ascent of Lhotse". Guinness World Records. Läst 12 dec 2020.
[5]
"First ascent of Kangchenjunga". Guinness World Records. Läst 12 dec 2020.
[6]
"First ascent of K2". Guinness World Records. Läst 12 dec 2020.
[7]
"Mt Everest grows by nearly a metre to new height". BBC. Publicerad 8 dec 2020. Läst 12 dec 2020.
[8]
"Stairway to heaven". The Economist. Publicerad 29 maj 2013. Läst 12 dec 2020.
Liknande
Senaste
Rymden
Rymden
Byggnadsverk
Sport
Sport
Sport
Teknik
