De regnbågsfärgade pärlemormolnen

Pärlemormoln består av flytande eller fryst vatten samt svavel- och salpetersyra.^[1] De bildas högt upp i atmosfären, på 20-30 km höjd, vilket är dubbelt så högt upp som vanliga moln.^[1] Vid gryning eller solnedgång, när solen befinner sig precis under horisonten, kan den lysa på molnens undersida. Då gör molnens komposition att de sprider solljuset i regnbågens alla färger - och glimrar likt pärlemor. Pärlemormoln bildas vanligen där det är riktigt kallt. Därför är de vanligast på mycket höga breddgrader, som i Antarktis, men har man tur kan man få se pärlemormoln även i Sverige. Den mittersta bilden är tagen i Norge.

För att dessa moln ska få en riktig fin regnbågsfärg krävs att alla droppar i molnet är lika stora. Då sprids nämligen ljuset ungefär likadant för varje våglängd, vilket gör att solljuset separerar sig i olika färger.^[1] Om molndropparna har olika storlek blir regnbågseffekten inte lika tydlig. Eftersom molnens färger skiftar när deras vinkel mot solen eller betraktaren ändras, glimrar de likt pärlemor. Denna effekt kallas irisering.

Det är värt att spana på himlen efter dessa regnbågsfärger. För det är inte bara pärlemormoln som på detta sätt kan skapa regnbågsfärger, utan alla moln som har en gynnsam sammansättning av grundämnen och partikelstorlek (se nedersta bilden). Men molnet måste också vara tillräckligt tunt. För om ljuset passerar flera lager partiklar, och böjs flera gånger, börjar det återigen blandas och bli vitt.