Mnniskan
Damen som slde tiden
Uppdaterad 17 sep 2021
Ruth Belville var en affrskvinna i England med ett annorlunda jobb. Hon slde tiden.
Historien brjar r 1836 med Ruths pappa, John Henry Belville. Han jobbade d p observatoriet i Greenwich i London, dr det genom dagliga astronomiska observationer bestmdes exakt vad klockan var.[1] Men det var svrt fr andra i stan att f veta den exakta tiden – ngon motsvarighet till Frken Ur fanns inte r 1836.[2] S observatoriet hade en tidkula p taket – en stor boll p en pinne som hissades och sedan slpptes exakt klockan 13:00 varje dag – och denna kunde folk, och sjfarare nere p Themsen, stlla in sina klockor och kronometrar efter.[1]
Observatoriet i Greenwich med tidkulan p taket. Tidkulan slpps fortfarande varje dag klockan 13:00.[4]
ret 1836 installerades ven en klocka fr allmnheten utanfr observatoriegrinden.[1] Men det fanns ett problem. Alla kunde ju inte ta sig till observatoriet eller se tidkulan, och detta utnyttjade John Henry. Han var med och startade en service fr inledningsvis alla stora klockmakare i London.[1] Han stllde sitt eget toppmoderna fickur efter observatoriets tid, kallad Greenwich Mean Time, och begav sig sedan till kunderna och slde tiden till dem.[2] Ett ntverk av prenumeranter fick mot en rlig avgift ett besk per vecka av John, som med sitt fickur lt dem veta exakt vad klockan var.[2]
Efter John Henrys dd r 1856 vertalade hans nka Maria observatoriet om att f ta ver fretaget.[1] Trots att tekniken utvecklades och tidsignaler brjade sndas ut via telegraf, s var telegrafen oplitlig och mnga prenumeranter ville fortstta med tekniken de knde igen och litade p.[2] Maria kunde drfr slja tiden till klockmakare och andra fretag med behov av rttvisande klockor i 36 r till, tills hon gick i pension.[2]
ret 1836 installerades ven en klocka fr allmnheten utanfr observatoriegrinden.[1] Men det fanns ett problem. Alla kunde ju inte ta sig till observatoriet eller se tidkulan, och detta utnyttjade John Henry. Han var med och startade en service fr inledningsvis alla stora klockmakare i London.[1] Han stllde sitt eget toppmoderna fickur efter observatoriets tid, kallad Greenwich Mean Time, och begav sig sedan till kunderna och slde tiden till dem.[2] Ett ntverk av prenumeranter fick mot en rlig avgift ett besk per vecka av John, som med sitt fickur lt dem veta exakt vad klockan var.[2]
Efter John Henrys dd r 1856 vertalade hans nka Maria observatoriet om att f ta ver fretaget.[1] Trots att tekniken utvecklades och tidsignaler brjade sndas ut via telegraf, s var telegrafen oplitlig och mnga prenumeranter ville fortstta med tekniken de knde igen och litade p.[2] Maria kunde drfr slja tiden till klockmakare och andra fretag med behov av rttvisande klockor i 36 r till, tills hon gick i pension.[2]
Maria Belville besker en kund, troligtvis en klockmakare.[3]
Nu var ret 1892 och dottern Ruth Belville tog ver verksamheten.[1] Brandes samma fickur som sin mamma och pappa dk hon regelbundet upp vid observatoriet fr att f den exakta tiden instlld och begav sig sedan till kunderna.[1]
Den moderna tekniken gjorde att hennes tjnster blev mer och mer en tradition n ndvndighet.[1] Telegraferna brjade bli mer tillfrlitliga och frn 1924 snde radion pip som markerade varje ny timme.[2] Men kunderna ville fortfarande ha den plitliga damen med fickuret. Hon blev en vlknd personlighet i London, och som ett levande bevis p att gammal teknik kan best fick hon uppmrksamhet i media.[1][2]
Ruth pensionerade sig frst 1940, vid 86 rs lder, nr andra vrldskriget gjorde det fr farligt att g p gatorna.[2] D hade London haft en Frken Ur-tjnst p telefon i fyra r.[2]
Ruth – knd som "the Greenwich Time Lady" – dog 1943, med sitt plitliga fickur bredvid sngen.[2]
Nu var ret 1892 och dottern Ruth Belville tog ver verksamheten.[1] Brandes samma fickur som sin mamma och pappa dk hon regelbundet upp vid observatoriet fr att f den exakta tiden instlld och begav sig sedan till kunderna.[1]
Den moderna tekniken gjorde att hennes tjnster blev mer och mer en tradition n ndvndighet.[1] Telegraferna brjade bli mer tillfrlitliga och frn 1924 snde radion pip som markerade varje ny timme.[2] Men kunderna ville fortfarande ha den plitliga damen med fickuret. Hon blev en vlknd personlighet i London, och som ett levande bevis p att gammal teknik kan best fick hon uppmrksamhet i media.[1][2]
Ruth pensionerade sig frst 1940, vid 86 rs lder, nr andra vrldskriget gjorde det fr farligt att g p gatorna.[2] D hade London haft en Frken Ur-tjnst p telefon i fyra r.[2]
Ruth – knd som "the Greenwich Time Lady" – dog 1943, med sitt plitliga fickur bredvid sngen.[2]
Ruth Belville vid klockan utanfr observatoriegrinden. Klockan finns kvar n idag. Det r en 24-timmarsklocka, vilket innebr att timvisaren gr ett istllet fr tv varv per dygn.[5]
Annons
Annons
Referenser (och vidare lsning)
[1]
J L Hunt. "The handlers of time: The Belville Family and the Royal Observatory, 18111939 ". Astronomy & Geophysics vol 40. via Journals | Oxford Academic. Publicerad 1 feb 1999. Lst 17 sep 2021.
[2]
David Rooney. "Ruth Beliville: The Greenwich Time Lady". Science Museum. Publicerad 23 okt 2015. Lst 17 sep 2021.
[3]
"Greenwich Mean Time...Mrs Belleville [Maria Belville] who checks the hour daily at the Greenwich Observatory for the benefit of London clockmakers". Royal Museums Greenwich. Lst 17 sep 2021.
[4]
"The Greenwich Time Ball". Royal Museums Greenwich. Lst 17 sep 2021.
[5]
"The Shepherd Gate Clock". Royal Museums Greenwich. Lst 17 sep 2021.
Liknande
Senaste
Rymden
Sport
Mnniskan
Byggnadsverk
Byggnadsverk
Jorden
